Jag har bott i en bostadsrätt som inneboende sen sommaren 2009 och jag förundras över hur illa det kan vara. Jag har haft dåliga grannar när jag bott i hyresrätter men det går oftast att fixa om man bor hos ett seriös bolag, eller så kan man använda sig av hyresrättföreningen. Men det gäller då att man är medlem och det var jag inte när jag hade dåliga grannar och en dålig hyresvärd.

Jag hade riktigt dåliga grannar i min första lägenhet i Tibro, och vad jag än försökte göra så blev det aldrig nåt bra resultat av det hela. Det slutade med att jag fick flytta till en annan lägenhet. Men jag har haft problem med grannar när jag bodde i Åby (Norrköping) men då tog bostadsbolaget hand om det. Det är oftast bättre om man bor hos ett kommunalt bostadsbolag än om man bor hos en privat. Så har det varit för mig genom alla år i alla fall. Värst är mindre privata bolag.

I alla fall, det verkar som innehavare av bostadsrätter tror att man kan göra precis vad man vill bara för att man har köpt lägenheten. I en bra förening så är det inte så, men om föreningen är slapp så kan det bli en miljö där det är påfrestande att leva. Jag gillar att bo i lägenhet men ibland önskar man att man bodde i ett hus så man fick bort mycket av det som sker i vissa bostadsområden.

Det är trist att många har så liten respekt för sina grannar. Jag har aldrig haft nån jättebra kontakt med mina grannar mer än på nåt enstaka ställa. Visst, man hälsar och sånt men det är inte mycket mer. Dock så betyder ju inte detta att man kan bete sig hur som helst. Jag har alltid försökt se till att leva på ett sätt som fungerar för mig men som samtidigt inte stör grannar. Nån enstaka gång så kan man göra sånt som hörs och då kan man alltid förvarna grannarna att man tänkt göra nåt. Men att regelbundet göra saker som stör är vansinnigt.

Och i bostadsrätter så kan det blir mycket mer av denna vara då det är fritt fram att renovera etc...